Anna filosoferar om barn

Ja, vad ska man säga om dom små liven … Dom är festliga Det måste jag ändå hålla med om!
MEN… va sjuuuukt jobbiga och obehagliga dom kan vara.. gapar.. skriker..pillar.. trotsar..tjuvlyssnar.. äter upp dina goda saker du gömt i skåpet…smutsar ner…vill gå åt ett annat håll än du själv… ja listan kan göras låååååååååång!
Jag har en kompis som vi kan kalla för N… N är vansinnigt bra…OCH hon tycker alla barn förutom hennes egna är äckliga! Det är det jag älskar med N!
Nu förstår jag ju såklart att ni sätter kaffet i halsen av .. ja hur ska jag säga… JO.. FÖRAKT! Och givetvis tänker.. herre gud.. det är väl en hiskelig tur att ANNA inte har barn!
HA! LUUURING! Jag har en avkomma! Ni kan kalla henne L…L är det viktigaste och finaste som finns…och snart fyller hon 10.. det är ta mig tusan så jag vill gråta en skvätt över denna fina tös!
Det får mig osökt att tänka på när hon var en si sådär 4…vi hade badat och stod och borstade tänderna.. var på L lyfter upp mitt ena tutte.. precis som man lufter på en sten i skogen för att leta kryp..typ… och säger ganska Coolt : Mamma, din tutte är ju som en lucka på Julkalendern.
Jag lämnar er nu mina små kakor… Sittandes med ett gapskratt alternativt hånskratt vilket du vill.. jag bjuder på det.. Dels för att det är Lördag.. och dels för att jag är nyförlovad och sjukt lycklig!
MEN… Håll i hatten.. Nyhetens behag stillar sig snart… och då är jag tillbaka.. med knivskarpa Oneliners 😉
Puss O Kram

Fotograf Jenny Blad